Threesome – Yellowbird

THREESOME- att berätta en stor berättelse genom att visa det lilla

– Yellow Birds producent Helena Larands produktionsberättelse

Ett lågmält realtionsdrama

Tidigt visste Lisa att hon inte ville inte göra klassisk Young Adult som det gjorts så mycket av som var riktad för lite yngre, utan vad som händer mellan 20 och 30 år, hon ville se vad man kan göra där och att göra det lite som ett kammarspel för 20-åringar och ett relationsdrama. Sedan blev det större än så, men det var där vi började.

Fokusgrupper och födseln av ett drama

Under arbetets gång hade Lisa flera djupintervjuer med fokusgrupper och tog hjälp av podden ”alla våra ligg” för att dra ihop två grupper med tjejer och killar mellan 18–28 år och pratade om vad de ville se i den här genren. Vad har man inte fått se, vad är det man saknar? Hur sker tilltalet och vad önskas?

Det var många som sa att de saknade sex berättat på ett sätt som inte handlar om övergrepp eller är supersexuellt, utan sex på ett sunt sätt utan övergrepp och utan mjukporr - vardagssexet och vardagsintimiteten med allt vad det innebär.

På så sätt föddes den här trekanten fram, vad händer när en relativt liten sak som en nyfiken handling sker, som båda parter är med på under en fyllekväll? Vad händer efter? Vi såg framför oss att det skulle kunna ställa till det för det starkaste paret. Hur kan det sätta händelserna i gungning där allt till slut går sönder och det går inte att reparera. Eller finns det en annan version? Vi ville utforska allt detta.

När jag kom in i projektet fanns redan en outline och jag blev hooked på en gång. Trots att det inte är en spänningsberättelse, thriller eller ett hårt driv i storyn så var det ändå en page turner, jag kunde verkligen inte sluta läsa. Jag ville veta hur det skulle sluta.

Det var relaterbart genom det unika sättet att porträttera hur kärlek och svek känns när man är i den här åldern. Man tycker att man är helt vuxen, men allting blir så mycket större och känns så mycket mer, allt som trubbas av sedan när man blir lite äldre.

Att sätta en egen prägel

Jag hade en tät dialog med vår regissör och exekutiva producenten från kanal, Sara Askelöv, som var ytterst delaktig i utformningen, sättet vi skulle göra det på och hur det skulle se ut. Det kändes otroligt lustfyllt. Speciellt mellan mig och Lisa, vi var samstämmiga om vad det var för typ av serie som vi ville göra.

Är det annorlunda att jobba i en produktion som baseras på känslor?

Ja och nej.

Jag är pragmatiskt lagd, det spelar ingen roll om jag jobbar med flygande mattor, mord eller med sex i handlingen, det är en produktion som ska göras och hur gör man just det här på bästa sätt? Men även om man i början försöker hålla sig lite distanserad så har det en tendens att det ändå alltid blir det största och viktigaste man någonsin har gjort. Men det är en produktion som ska utföras på så bra sätt som vi bara kan. Och att hitta rätt människor som ska göra den.

Vi var väldigt överens om att vi ville ha en väldigt närgången estetik. Vi kallade det dokumentär stil även om det kan ibland bli missvisande eftersom dokumentär ibland kanske vara lika med fult och det ville vi absolut inte att det skulle vara. Det skulle vara vackert, men inte drömskt poetiskt.

Sexscener med integritet

Vi ville inte ha kroppar i motljus, utan det skulle visas precis som det kan vara – vi ville ge tittarna en känsla av att vara mitt i. Vi träffade jättemånga fotografer och bad alla ta med sig referenser till hur de ville filma just sexscenerna och då var det några som valdes bort för att dem hade en annan bild om hur dessa skulle porträtteras. Vi ville vara med och i det utan att det skulle bli smaklöst.

Erik Vallsten blev vår fotograf, och oavsett vilken genre han än går in i vill han också göra det allra bäst. Han är otroligt filmisk men har också gjort mycket dokumentärer, så det var några av hans dokumentärfilmer som vi tittade på som gjorde att vi fastnade för honom för detta projekt. Det i kombination med att han är en väldigt behaglig person gjorde att vi valde honom.

Vi hade tidigare pratat om att ha en kvinnlig fotograf för att det var så mycket känsliga scener, det skulle kännas bekvämt. Men både Matilda och Simon skulle nog säga att de inte kunde haft någon bättre, behagligare person i närheten än just Erik. Han bara är där och gjorde att allt kändes organiskt och naturligt. Han är en otroligt bra person att jobba med och otroligt begåvad fotograf.

Att kreera London i Malmö

Vi ville ha folk som kunde London och jag har jobbat med en scenograf, Sara Wiklund i andra genrer och jag visste att hon hade bott i London när hon var mellan 20–30 år så det kändes som rätt person för projektet. Vi träffade henne och Lisa klickade direkt med henne.

Sara var helt rätt, hon är en ung urban cool person som har koll.

Hon hade ju dessutom själv bott i de här sunkiga lägenheterna som man bara har råd med om man ska bo i London under sina unga år i London. Heltäckningsmattor i badrum och kök. Hon hade koll på detaljerna, visste vad man äter för mat, var man handlar och vart man åker om man ska handla billigt. Hon hade levt exakt det livet några år tidigare.

Hon bodde och pluggade tillsammans med en tjej som blev vår kostymör. Sarah May White, Sarah kom in och bara satte referenserna direkt, vi ville att det skulle kännas så verkligt som möjlighet men att det ändå känns collt utan att det blir stylat. Vi ville ha snygga personer, men det ska inte kännas glossy.

Från början var det tänkt att vi skulle spela in i Dublin pga deras skatterabatt samt för att deras arkitektur är lik Londons. Vi skulle spela in våren 2020 och satt mitt i brinnande förproduktion och planerandet när pandemin slog till och Irland var ett utav de första länderna som gick i total lockdown. Vi tvingades skjuta på inspelningen och vänta och se och hoppades på att det skulle se annorlunda ut efter sommaren men ju närmre vi kom märkte vi att det inte kommer bli någon större förändring och att covidsäkra en produktion utomlands vid den tiden var väldigt dyrt så vi skulle inte ha råd, alla pengar skulle behöva gå till det och vi skulle inte ha tillräckligt att lägga framför kameran. Vi var också oroliga över att fastna där och inte komma hem igen. Allt var väldigt osäkert.

Vi kom fram till att det måste utspela sig i London, men hur gör vi, var kan vi spela in det? Vi saknade dessutom finansieringen. Vi skulle behöva fakea London i Sverige och det kostar en slant att göra. Allting ser annorlunda ut.

Vi tittade på Malmö och Film i Skåne och så länge vi kunde garantera att vi skulle spela in under 2020 så fick deras stöd så det blev ett oerhört snabbt beslut.

Det krävdes lite övertalning av våra kreatörer, helt plötsligt såg ju produktionen lite annorlunda ut än med en resa till Dublin. Jag var orolig att jag skulle förlora teamet också för att vi tog det här beslutet, Lisa undrade om det ens var möjligt, går det ens?

En av de svåraste delarna var deras lägenhet där så mycket utspelar sig och vi hade från början inte tänkt att vi skulle bygga någonting utan planen var att vi skulle hitta allt på location. Vi insåg ganska snabbt att det kommer bli svårt, det går inte att hitta en typisk London lägenhet i Sverige, något som är så risigt som har de typiska heltäckningsmattorna i badrum och kök, det mesta i Sverige är så renoverat samt att vi har en annan typ av arkitektur. Vi fick helt enkelt bubba om i budget och hitta pengar till ett bygge. Scenograf och fotograf fick sitta tillsammans och säga vad de klarade sig på och så fick vi lösa det med gemensamma krafter med de resurser som vi kunde skaka fram.

Detta blev i efterhand ett väldigt klokt beslut då det blev en trygg miljö att filma på där vi började hela inspelningen, det är mycket sex som ska utspela sig här så det var skönt att det blev i en trygg miljö som var enkel att jobba i, att man inte ska in i någons lägenhet och känna att man stör en granne typ.

Att berätta en stor berättelse genom att visa det lilla

Jag kommer från produktioner där man fuskar med varenda liten bildvinkel, man kan väl fuska lika mycket i den här genren som i någon annan, det handlar bara om hur man väljer att berätta det. Jag fick påminna Lisa och alla att det är kammarspelet, relationerna som står i fokus, inte staden, vi ska in i bubblan.

Vi behöver inte visa de kändaste turistgatorna i London utan det funkar med ganska anonyma gator från delar av London dit inte så många turister kommer och då är det lättare att fuska dem.

Vi hade ett magiskt team. Utan de duktiga kreatörerna på alla avdelningar inom produktionen så är man som producent eller regissör ingenting, man är ju i händerna på dem man väljer ska utföra jobbet. Visst att man kan ha åsikter på jobbet de utför men mitt stora jobb som producent är att välja rätt kreatör för jobbet så att man kan lita på att de förvaltar ens vision och med rätt person behöver man inte vara inne och peta.

Vi ville göra det här till en trygg erfarenhet för skådespelarna. Det är bådas första huvudroll så det pratade vi och kom fram till att vi behövde en utomstående intimitetskoordinator. Lisa ville inte ha koreograferade sexscener, hon ville att det skulle vara repeterat men att man ändå måste go with the flow, utan att det blir otryggt för skådespelarna. Vi hade även en workshop inför varje sexscen där intimitetskoordinatorn var med och där skådespelarna fick ha kläderna på sig tillsammans med kameran och Lisa och innan hade intimitetskoordinatorn pratat med skådespelarna utan Lisa där de fick säga vad de var oroade över, var bekväma och inte bekväma med, så om något hände kunde hon stoppa inspelningen.

Lisa ville inte att nakenheten eller sexscenerna skulle bli en het puck som det har en tendens att bli på en filminspelning. Hon ville inte att alla skulle trippa på tå när det var dags för en sexscen utan Lisa ville att det skulle vara naturligt och skulle inte pegga upp för att det är något superdramatiskt.

Det gjorde att det blev en otroligt behaglig stämning på set. Alla som har jobbat med den här produktionen sa att det var en mjuk, fin stämning. Inte uppschosat eller obekvämt. Det är vi så glada över att vi lyckades med att få fram den känslan. Så det inte blev stressigt eller ångestfyllt på något sätt. Vi visste att vi skulle ha scener som absolut skulle kunna upplevas på ett otryggt eller skrämmande sätt.

Lisa pratade redan i castingprocessen med alla som provfilmade om de här scenerna. Det var viktigt att folk skulle veta om och informeras inför provfilmningen vad det var för typ av serie vi skulle göra.

Det bästa med Lisa som regissör

Det bästa med Lisa var hennes förmåga att hitta det naturliga i spelet hos skådespelarna. Vi ville båda att det skulle kännas så autentiskt som möjligt och det lyckades hon verkligen med. Hon har själv gått scenskolan men hon tyckte att det bara förstör en skådespelares naturliga ton vilket jag faktiskt tror stämmer.

Detta var väldigt viktigt för henne och hon har verkligen lyckats. Det finaste i vår serie är det otroligt naturliga spelet. Detta är givetvis också våra fantastiska skådespelares förtjänst men väldigt mycket också Lisas förtjänst. Hon släppte inte genom någon scen som kändes spelad och det är absolut hennes absolut starkaste sida.

Det här var hennes regidebut och jag tycker det bästa och finaste med det var hur hon var så ödmjuk inför just det. Hon är trygg med sig själv, en väldigt stark kvinna och då uppskattar jag också att man kan vara ödmjuk inför det som man inte har gjort förut. Hon ville verkligen höra vad alla som jobbade runt omkring henne förväntade sig av henne. Hon blev på många sätt en drömregissör att jobba med.

När man ska göra den här typen av inspelningen kan man inte bara buffla på utan man måste lyssna in och prata med alla om den här typen av scener som vi ska utföra och skulle man göra det på ett okänsligt sätt kan det får efterspel flera år senare. Det har vi ju sett med allt med Me Too. Det här ska vara en upplevelse som ska vara fin att titta tillbaka på, inte något som kan upplevas som något fult i efterhand. Det blev viktigt för varenda person som jobbade med det här. Det är vårt ansvar att man kan göra den här typen av produktion och det ha bra upplevelse och ett bra minne, en bra erfarenhet.

För bara 10 år sedan hade man nog gjort denna produktion på ett annat sätt och inte alls haft samma känsla, samma inställning och respekt för den typ av scener som man ska göra, utan då hade man kanske bufflat på, på ett annat sätt. Vi ville absolut inte att det skulle bli så och det tror jag alla var inställda på innan.

Det blev en intim och fin inspelning och jag tror alla gillade att jobba med den. Jag är oerhört stolt över Threesome.

Här är produktionsteamet bakom Threesome:

Creator and Director
LISA LINNERTORP

Writers
LISA LINNERTORP
ELISABETH MARJANOVIC CRONWALL
MARTIN BENGTSSON

Cast:
MATILDA KÄLLSTRÖM
SIMON LÖÖF
LUCIEN LAVISCOUNT
ALMA JODOROWSKY
EMILY RENÉE
KITT WALKER JOHANSSON
CAT WHITE

Casting:
DAVID FÄRDMAR
MARTA DAULITE

DOP:
ERIK VALLSTEN, FSF

Production Designer:
SARA WIKLUND

Art Director
MIRIAM MYRTELL

Costume Designer:
SARAH MAE WHITE

Make Up:
JENNY HILDRIN

Composers:
JONATAN JÄRPEHAG
ERIK ALTHOFF

Sound Designer:
MARTIN STENBERG
JOHAN EMBRING

Editors:
OSKAR BLONDELL

Executive Producers:
SARA ASKELÖF
FREDRIK LJUNGBERG
KRISTOFFER GRACI
LISA LINNERTORP
JOAKIM RANG STRAND

Line producer:
JOSEPHINE WALLNER

Producer:
HELENA LARAND

Premiärdatum

Threesome är en serie i 8 delar och har premiär på Viaplay 29 augusti 2021.